Snubbelfot

Snubbelfot- det är jag. Och jag känner av det idag också.
Igår var det idrottskola för storebror på "stadion" här i byn. Vi kom dit hela gänget och barnen rusade in till fotbollsträningen som stod på programmet. Knappt hann lillebror in innan han kom rusande tillbaka "måste kissa". "Jaha" sa jag. "Till killtoan...skogen alltså". Lillebror rusade före in i skogsbrynet och jag efter. Eftersom jag mest sitter framför en dator på kontor hela dagarna var man ju inte direkt uppvärmd....men samtidigt är jag ju inte 100år än. När jag småspringer in i skogen efter lillebror trampar jag snett, vrider till mig och gör världens sträckning i sidan på vaden. Kan inte komma ihåg när jag sträckte mig så illa senast. Först gjorde det skitont en stund men sen släppte det något. Ikväll hade jag tänkt springa med det blev det inget med. Istället blev det en cykeltur till familjen vid ån där jag satt en stund på altanen i solljus och blev bjuden på ett glas vin! Och som vanligt trevligt sällskap. Nu hoppas jag läka ihop så pass att jag kan göra tävlingsdebut på lördag.