Idag har vårens höjdpunkt för oss orienterare gått av stapeln. Det är 10-mila budkaveln som i år avgörs i Finnspång. Damkaveln går på lördagseftermiddagen och då var jag på plats. Skador och sjukdomar gjorde att jag till slut sprang första sträckan, 6.2km i 4:e laget. Det är där gamlingar (över 35år) avdankade småbarnsmorsor springer, som jag. Jag gick alltså ut på en förstasträcka och det är ju alltid kul. Att jag sen inte orkade är ju inte konstigt. Det är bara det att orientering är så jäkla jobbigt när du inte är tränad. Upp på höjder och ner och blött och tungt i backen. Sen ska du hitta de där små orange/vita kontrollerna också. Så nu ikväll sitter jag hemma framför datorn och är lagom mör i benen. Ni som inte orienterar undrar säkert "varför"?? Jo för det ger en sådan adrenalinkick och är jag frisk kommer jag stå där nästa år också och ge mig väg med skräckblandad förtjusning.
När jag kom hem ikväll gav sig Maken iväg till samma tävling och han kommer springa tidigt imorgon bitti. Herrarna kavle startade 22 ikväll och de springer hela natten för att gå imål vid 8-9 snåret imorgon. Så nu är jag via datorn uppkopplad och har speakerljud och tv-bilder från herrtävlingen. Här kommer jag nu sitta så länge jag orkar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar