När Eva Dahlgren i början av 90-talet släppte "en blekt blondins hjärta" så fick jag den i present. Ganska snart var jag helt Eva frälst. Sen dess har man lyssnat på det mesta av henne som givits ut även om det varit mindre de senaste åren. När jag en lördagmorgon såg annonsen i DN om hennes enmansföreställning på Rival i Stockholm var jag såld. Klart jag skulle dit.
Härlig torsdagsutflykt. Jag och Elsa kom både dit och hem med SJ trots vädret. Häftigt att promenera på söder i kraftigt snöande. Vi pulsade i snö på gatorna mitt på söder och där fanns knappt någon körande bil överhuvudtaget. Så tyst och lugnt mitt i stor Stockholm.
Eva levererade och hon har en sprudlande, glad och sprallig sida. Inte bara djup och alvarsam som massmedia ofta framställer henne. När hon berättade om sina minnen från tiden i Lund som barn visde hon ett dimmigt kort. "Här en bild på vårt hus...".
En ny bild på dimma "..och här ser man min skola!". Och så fortsatte det några bilder framåt:)
Trots en massa snö gick tåget i tid hem och vi hann fika morotskaka och kaffe innan tåget gick.
Jaaaa vad bra det var. Jag var typ helt inspirerad under fredagen av saker som hon hade sagt som jag komatt tänka på både på jobbet och när jag cyklade hem. Tack så mkt Jennie, asbra ide!!
SvaraRaderaBlir det en uppföljning så gör vi om det:)
SvaraRadera