Kaos en tisdag

Detta hände i tisdags:

Som vanligt slutar jag tidigt på tisdagar och denna dag skulle jag hämta barnen och vi skulle åka och bada i staden. Maken var iväg med jobbet och skulle inte komma hem förrän dagen därpå. Det man kan ha i minnet är att det varit stressigt på jobbet sedan semestern tog slut och stressadrenalinet hos mig har varit på en ganska hög nivå sista tiden.

Lillebror hämtade jag i ett nafs och sen iväg till Storebror. När vi ska vidare är hans nya jacka (p.o.p 890kr) borta. Storebror tror att den antingen är glömd i gympahallen (på en annan skola) eller i skolbussen. Jag ringer busschauffören på vägen till badhuset och pratar in på hans telefonsvarare. Tänker för mig själv att det är en riktigt dyr jacka om man bara har den i 2 veckor. Väl på badhuset bryter Storebror ihop helt för jag hade med fel badbyxor. Till slut bestämmer han sig för att bada trots allt och vi hade det jätteskönt i bassängen och bubbelpoolen. Kvart över fyra var det dags att gå upp för att hinna duscha, klä sig, handla, åka hem och laga mat innan blodsockerkrisen är över oss. Vi kom till affären och där gick handlandet i rättvisans tecken. Båda barnen skulle ha en dragvagn och de skulle ha exakt lika många saker i korgen. När vi sedan ställde oss i jättekön vet jag inte hur många gånger jag sa nej till godis, glass och tuggummi. Till slut var det vår tur och då bröt Lillebror ihop för Storebror la upp varorna på bandet först. Medan jag betalade hoppade barnen upp längst ner vid bandet (trängdes med två äldre damer som sa ok) och började packa ner våra 6 st grejer i fryspåsar. Upptäcker då att våra köttbullar, som jag vet vi betalde, var borta. Varken jag eller barnen visste var dom var. Jag sprang efter damerna och frågade om de möjligtvis hade fått med sig våra köttbullar? Men nej! Precis efter jag hade betalat bytte kassan kassörska och hon sa att om jag visade kvittot så kunde jag hämta nya köttbullar. Jag letade igenom alla fickor och plånboken, men inget kvitto. Kom på att jag inte fick något kvitto. Jag sa då till kassörskan att mitt kvitto ligger i din papperskorg. Då blir kunden efter mig i kön, pensionär 75-årig dam, stressad/upprörd och säger till kassörskan "det är min tur nu." Jag tittade efter köttbullarna bakom en fläkt som stod på bandet men då höjer damen i kön rösten "det där är mina varor". "Jag letar bara efter mina köttbullar" sa jag. Kassörskan frågade igen efter kvittot men då höjer damen i kön rösten igen "gör klart mig först".

Vid det här laget var jag skitförbannad, jag hittade inte kvittot, jag tänkte inte betala för ett paket köttbullar och definitivt inte ställa mig i megakön en gång till. Lillebror gråter högt sedan en stund tillbaka "jag vill ha köttbullar till kvällsmat". "Nu skiter vi i köttbullarna och åker hem" säger jag argt och går ut till bilen. På vägen ut försöker jag trösta Lillebror att vi kan ha köttbullar i frysen. På vägen hem kommer jag på Storebror dyra jacka är borta. Helvete! Ringer upp busschauffören igen, telefonsvarare igen. Klockan är kvart över fem och jag vet att nu kommer snart barnen vara döhungriga och nu behöver vi också åka förbi gympahallen. Väl där, kvart över fem, är omkädningsrummet låst! Men precis då dyker en tränare upp med nycklar och där på bänken i omklädningsrummet ligger jackan! Yes! In i bilen igen och hem. Nu gäller det att få maten på spisen. Jag lastar ur grejerna ur bilen och där finns ingen badväska. Fan, ställde den vid en kassa i affären för att inte behöva ta med stora badväskan in i butiken. Glömde den där. Nu bröt båda barnen ihop "våra bästa puffar är i väskan"....

En stund senare sitter vi och äter. Lillebror fick rester, spagetti och köttfärssås, och vi andra åt ugnspannkaka. Badväskan ställde affärspersonalen undan för upphämtning dagen därpå. Halv tio sover barnen och allt är packat. Då var det bara banläggningen för idrottsskolan, orientering som jag & Maken ansvarade för, och vissa jobbgrejer som var kvar att fixa. Det blev en sen kväll.

Om nu någon tycker synd om mig så gör inte det, onsdagen var en mycket bättre dag!