Gömma nyckel

Morgon och jag och barnen skulle iväg. Ibland är jag sådär duktig på kvällen före att jag lägger fram nycklar, plånbok och mobiler på bänken för att allt ska vara på plats när det hettar till. Tiden är alltid knapp på morgonen. Igår var inte en sådan kväll. Så på morgonen står vi där färdigklädda och ska iväg. Då hittar jag inte bilnyckeln- eller rättare sagt bilnycklarna! Maken har sovit borta med jobbet, volvon stod på garageinfarten men inga nycklar någonstans och tiden går. Raskt går man igenom lådan i hallen, bänken i köket, jackfickor och eventuella byxfickor. De finns ingenstans. Tills slut har jag gjort samma varv tre gånger och börjar då inse att jag har ingen aning om var nycklarna är... Tankarna går till min bättre hälft som är 15 mil bort och eventuellt har båda bilnycklarna i sin ficka. Jag ringer på mobilen- det tutar upptaget.... Adrenalinet och pulsen närmar sig toppnotering, när jag skickar ett sms. RING NU! Ringer igen....upptaget. Jaha, då måste man ju börja leta alla ställen där nycklarna inte ska vara. Effektiviteten är hög och av någon anledning rycker jag ner en upp-och-ner-vänd keps, på hatthyllan, och gissa min förvåning när båda nycklarna ligger däri! Puh, vad skönt. Jag behöver inte börja böka med bussen, ska lämna barnen till farmor idag när dagis/skola är stängt men vem i h-e lägger nycklarna i en keps på hyllan?

På vägen in till stan får jag flashback från när jag själv var barn. Som jag minns det sprang min mamma runt och letade efter nycklarna varenda morgon när hon skulle iväg till jobbet. Till slut fick hon en nyckelring med en "vissel-svarare" i present av oss. Den hängde hon på nycklarna och därefter kunde vi vissla efter nycklarna.

Strax därefter ringde Maken, jo, han lät rätt skamsen och hade en förklaring hur nycklarna hamnade i en keps på hyllan...